Om boken: 2019 / En anteckningsbok hittades i garderoben. En 40+ kvinna kände igen hennes handstil. Hon gillade inte riktigt datorn, hon skrev på gammaldags sätt - för hand. Jag ville slänga den, men på väg till papperskorgen öppnade jag den på måfå. Jag dök ner i en gammal historia. Jag satt där nära papperskorgen tills jag läste allt till slutet. Och efter att ha läst klart ändrade jag mig på att kasta den. Hon gav den till mig, eftersom hon kände till mitt amatörskrivande: "Kanske det här duger? Historien är banal, en affärsresa.” Jag gillade texten för dess naivitet. I allmänhet anser jag att naivitet är en manifestation av sinnet, inte grumlad av erfarenhet. Dagboken är en dålig berättare. Allt i honom är anpassat efter hans önskningar: att reta, att behaga, att tycka synd om, att skylla... Men finns det verkligen en annan syn på världen än din egen? Jag ska berätta den här historien som jag förstod den, bläddra i anteckningsboken så att det i mitt huvud finns ett porträtt av den som dagboken tillhör: en kvinna, vacker, men inte länge kvar. En av dem som säger: "Jag gjorde ingenting mot mig själv", får komplimanger. Och han får dem. Inklusive från de som tänker: "Det är uppenbart." Kort sagt en naiv roman av en vanlig affärsresakvinna...